fredag 15 januari 2010

Förlåt mig det långa citatet ur Terry Pratchetts Carpe Jugulum, men jag kände att jag ville citera stycket i dess helhet:

Prästen Mektiger Hafre: "Egentligen... borde jag inte sjunga den alls, om jag ska vara ärlig. Synoden i Ee strök den ur sångboken då den ansågs oförenlig med den moderna omnianismens värderingar."
Häxan Esme Vädervax: "Raden om att krossa de otrogna?"
"Just den, ja."
"Men du sjöng den i alla fall."
"Det var den versionen farmor lärde mig," sa Hafre.
"Och hon var pigg på att krossa otrogna?"
"Nja, främst ville hon nog krossa fru Ahrim i grannhuset, men på det hela taget stämmer det. Hon trodde att världen skulle må väl av mer krossande och dräpande."

"Det är nog sant."
"Fast knappast så mycket krossande och dräpande som hon förespråkade," sa Hafre. "Farmor kunde vara rätt fördömande."
"Inget fel i det. Att döma är mänskligt."
"Vi föredrar att ytterst överlåta det åt Om," sa Hafre, men här ute i mörkret lät uttalandet vilset och övergivet.
"Som människa gör man bedömningar hela tiden," sa rösten bakom honom. "Ditt och datt, gott och ont, beslut måste fattast varje dag... Det är mänskligt."
"Men är nu helt säker på att ni fattar rätt beslut?"
"Nej. Men jag gör så gott jag kan."
"Och hoppas på nåd?"
Ett magert finger petade honom i ryggen.
"Nåden i all ära, men först måste man fatta beslutet. Annars vet man inte varför man ska vara nådig. Dessutom har jag hört att ni omnianer var pigga på att dräpa och krossa."
"Det var... andra tider då. Nu användervi förkrossande argument i stället."
"Och långa, tillspetsade debatter, antar jag?"
"Varje fråga har två sidor..."
"Vad gör man när en av dem är fel?" Svaret kom tilbaka som en pil.
"Jag menar att vi är ålagda att se saker ur den andres synvinkel", förklarade Hafre tålmodigt.
"Så du menar att ur plågoandens synvinkel är tortyr godtagbart?"
"Mormor Väderax, ni är född till debattör."
"Det är jag inte alls"
"Ni skulle definitivt trivas på synoden. Där kan de träta i dagar om hur många änglar som kan dansa på ett nålshuvud."
Han kunde känna hur Mormors tankar malde. Till sist sade hon:
"Vilken storlek på nålen?"
"Det vet jag tyvärr inte."
"För om det rör sig om en vanlig knappnål så är det sexton."
"Sexton änglar?"
"Just det."
"Varför då?"
"Inte vet jag. De kanske gillar att dansa."
Mulan travade försiktigt ner för en sluttning. Dimman blev tätare här.
"Har ni räknat till sexton?" sa Hafre slutligen.
"Nej, men bättre svar lär man inte få. Så det är sådana saker era heliga män diskuterar?"
"Vanligtvis inte. Just nu rasar en debatt om syndens natur, för att ta ett exempel."
"Och vad tycker de? Är de emot den?"
"Så enkelt är det inte. Det handlar inte om svart och vitt. Det finns så många nyanser av grått."
"Nix."
"Hur sa?"
"Grått finns inte, det är bara vitt som har blivit solkigt. Det förvånar mig att du inte känner till det. Och synd, unge man, är när man behandlar människor som ting. Sig själv också. Det är synd."
"Det är betydlig mer komplicerat än så..."
"Nej. Inte alls. När folk säger att saker är betydligt mer komplicerade, så betyder det att de är rädda för att sanningen är obehaglig. Människor som ting, det är där det börjar."
"Å, det finns säkert värre brott..."
"men de börjar med att man ser människor som ting..."
Mormors röst dog bor. Hafre lät mulan trava vidare några minuter tills en grymtning tillkännagav att Mormor hade vaknat igen.
"Är du stark i din tro?" sa hon, som om hon inte tänkte släppa diskussionen.
Hafre suckade. "Jag försöker vara det."
"Men du läser en massa böcker, kan jag tänka. Svårt att ha en tro när man läser för många böcker, inte sant?"
Hafre var glad att hon inte kunde se hans ansikte. Kunde gumman läsa hans tankar genom bakhuvudet på honom?
"Ja," sa han.
"Men du har fortfarande kvar den?"
"Ja."
"Varför?"
"För utan den skulle jag inte ha någonting."
Han väntade en stund, och gick sedan till motangrepp.
"Så Mormor Vädervax är inte själv troende?"
Det var tyst en stund medan mulan försiktigt klev över mossiga rötter
(...)
"Jovars, nog tror jag på te, soluppgångar och liknande," sa Mormor.
"Jag syftade på religion."
"Jag känner ett par gudar här i trakten, om det är det du menar."