Försöker få grepp om min vilja, men det känns som att den har slipats ned av alla vändningar de senaste par månaderna
Luckrats upp, jag samlar hyvelspån av riktning och försöker
Nåla fast en kompass men
Trots att jag dagligen vänder mig mot öster hittar jag inte gryningen
Och lyckas aldrig kasta ljus över min karta
Jag är van vid att mitt mål är som en nål, rakt framåt
Nu ser jag mest nålar, vart jag mig än vänder och
Tja, önskar att jag inte var så arg på allt

Jag tycks ha tappat bort min känsla av hem, jag tappade den någonstans i Europa, kanske på väg över Öresundsbron, och kan inte hitta den igen
Jag tror att jag vill ut på äventyr
Men kanske vill jag bara till Stockholm och krypa ihop över en kopp te
Först och främst vill jag dock gå och lägga mig