söndag 10 januari 2010

Jag känner mig ganska lugn och stilla inombords, men trots det studsar huvudet runt i helt galna banor, och jag blir lite trött på mig själv.
Sedan funderar jag över en sak; jag har tänkt rent minimalt på Namnen sedan jag kom hem. En del på A'dam, desto mer på holländska, men knappt alls på honom, med undantag för en dröm och igår då jag gick runt och kände mig lite lätt irriterad på honom utan egentlig anledning.
Jag kan bli galen på mitt eget känsloliv ibland, hur det svänger, stängs av och på, skiftar fokus, etc.
Namnen är den första jag blivit blixtförälskad i på flera år, men vad säger sådant om fortsatt relation? Jag har en något sur smak i munnen, men jag vet inte om det är på grund av något faktiskt eller om det är på grund av min egen inställning.
Jag har åtminstone lyckats skriva ett dussin sidor sedan igår. Det är skönt. Jag tänker att jag skulle vilja lida av Stephen Kingomani som förr: förmågan att kunna skriva hela dagar, vecka efter vecka. Men det handlar såklart också om tid och disciplin. Och kanske också om en viss dos eskapism.



Sedan vaknade jag upp idag och var rosenrasande på Svenska kyrkan, sådär i största allmänhet. Jag kände mig (känner mig, presens, antar jag) irriterad på allt dödkött och det stora, maffiga skal den höjt mot himlen, utan att ha fyllt på den med varmt liv på många decennier.
Det retar mig, och jag kan känna att jag plötsligt, utan att riktigt veta hur, fått nog. Och det kanske har mer med mig än med en viss kyrkoorganisation att göra, men jag slogs väl av att jag faktiskt bara uppskattar Svenska kyrkans mässor för estetiken i dem; musiken, byggnaderna, ritspråket.
I den enorma strukturen tycks Gud själv ha gått vilse och försvunnit i dunklet.

Men nog om det.
Jag har sovit exceptionellt dåligt den senaste tiden, men tittat på desto mer skräpfantasy; Fire & Ice, Conan the Barbarian, Conan the Destroyer, etc.
Så nu sitter jag här i kalsonger och t-shirt trots att jag gick upp i rimlig tid och det känns bra - länge leve söndagen. Men jag kommer ifrån den här känslan av att någon spelar pingis i mitt huvud.
Och så irriterar jag mig på anagram.