Får ny lärare, och återser "gammal" klasskamrat
Spontangår på bio efter skolan, ser arga, gråtande, dramatiska nederländare stampa fram på duken och tänker på detta
Suckar mig genom hälften, sitter med andan i halsen nästa (förklaring kommer - det berodde inte på makalöst manus)
Går på stan utan att tänka på var jag går, köper mössa, hittar tobaksshop, ser att porrbutiken har julskyltning, tar en annan väg hem
Står på en klaffbro, ser Amstel och båtar och båtar och åter båtar och får åter andan i halsen
Jag kan språket nu, styltigt men ofrånkomligt där, så till den grad att jag kan uträtta mina ärenden, småprata och titta på stormigt drama (inte bara barnfilm om katter)
Ser att en man går in i båset vid bron, vet vad som kommer och ställer mig vid brofästet
Mycket riktigt - bron delas och öppnas
Bredvid mig ett gammalt par, en liten nyfiken gubbe och en liten nyfiken dam
Liksom jag står de och tittar med vana men fascinerande ögon på broöppningen
"Prachtig, hoor," säger jag
"Schitterend," säger den lilla nyfikna damen
Den lilla nyfikna gubben står alldeles vid brohuvudet och tittar rakt uppåt mot vikterna och kedjorna
Vi prisar den gamla teknologin sedan går jag, åter med andan i halsen, längs kanalen som leder hem till mig
Börjar inse vad "här" betyder
I övermorgon var det tre månader sedan jag lämnade Sverige

Nya insikter: jag ser, eller lyckas uttrycka, likheterna mellan judendom och dans (och påminns om att man firar förbundet genom Tora med just dans), hur man sträcker sig genom det fysiska i rytm, i system, i sig själv
Man sträcker sig egentligen inte mot det bortom, inte upp mot himlen - man sträcker bara sig själv, i spända muskler och ord, och låter himlen mjuka upp ens lemmar

Jag tänker ta vara på det här, vrida och vända på det, se vad det är när denna förundran, förälskelse, lagt sig
Imorgon besök - idag spelas "Horatio" och jag tänker på livet och lustan

Avgörande steg tas på ny mark, land som jag nu vågar vidröra med mina fötter efter att ha kämpat i veckor med att landa
Just nu går stegen in a line forward, think about keeping the heel in one line, no, your fingers (tår) aren't supposed to lead, sedan drar jag tillbaka foten, den lämnar svettspår och jag känner mig glad över att få lämna efter mig något på nederländsk mark, sedan grand-plié! och jag undrar över varför jag plötsligt känner mig avslappnad you're not doing it right, for God's sake this is ballet, you're not supposed to feel relaxed och jag tar mig upp igen tänker på innanlår ser mig i spegeln
Där finns något nytt - jag står i en småkall studio i Amsterdam i bara underkläderna och pustar och ser mig själv i spegeln högre och snedare än jag någonsin tidigare sett mig, på samma gång smidig och klumpig smidig och klumpig och jag ser hans armar svänga och sedan står jag och blir nypt i skulderbladen och försöker hålla uppe armarna i en båge I like your ankles they're really ballety och jag tänker det hade du inte kunnat säga för två månader sedan då jag inte för mitt liv kunde peka med fot och ben i en linje men jag ser själv min fot gå upp och ned upp och ned och ut! och den är ett spjut av sällan använda muskler, sällan använda men ändock muskler och det kan riva slöjan som leder in till det allraheligaste i det här nederländska skåpet (garderoben)
Det känns som att ägna sig åt rit, vid stången framför stegen i svettiga strumpor med nybekant människa och Amsterdam av vatten och ljus natten och hus utanför

Hemmavid: frossa på vindruvor med känslan av att ha tagit emot en gåva och nu hålla den i darrande fingrar i jakt på ett lerkärl att lägga den i
One magical movement from Kether to Malkuth, sjunger Bowie
Wam-bam, thank you ma'am, säger jag

Försöker landa i staden, göra den till min
Försöker tränga in under mer än bara asfalten och kullerstenarna, utan även under hud och handlingar
Märker att det går att skriva igen, skriva och lyssna på gammal goth
Undrar över hur jag mår, det är lättare sagt än gjort att definiera, men känner mig spetsad på de skärningspunkten mellan olika rörelser som möjliggör kreativitet med integritet
Tvivlar mycket, och reagerar i gamla spår men ser det och försöker sortera ut rädsla och maggropskänslor
Blev putt på man idag i affär som insisterade på att svara mig på engelska för att jag pratade svenska med K och köpte en bok på engelska - blir lite "godverdonne du hör att jag praten Nederlands met jij sluta larva dig ska jag blåsa skallen av dig eller din klootzak"
Inser också att jag måste göra det här rummet till mitt hem så att det inte blir som när jag bodde i Torsvik och egentligen mellanlandade i nästan ett år
Det vore inte bra för mig när jag utanför rummet har en helt ny stad att ta mig an (även om den - rysning längs ryggraden - inte längre är helt ny för mig)
Längtar efter att plugga, oroar mig för att bli besviken