Den här månaden har varit det mest aktiva sedan... advent 07, och dessförinnan oktober 06
Och den här har nog varit übervarianten av de tidigare
Så, vad har hänt då?
Tja, jag har klippt av ungefär alla viktiga samtal man rimligen kan ha under ett år på de här veckorna
Jag har blivit antagen till Universiteit van Amsterdam, fått det bekräftat och registrerats
Jag har avslutat min första universitetskurs
Jag har gått på två nya universitetskurser (varav en är hett eftertraktad teologi)
Jag har varit i synagogan för första gången på månader
Jag har hunnit träffa den Vackra, syster och mor i tät följd - familjen avbockad
Jag har fått höra från far att jag kan ha mina saker hos honom när jag drar till Amsterdam
Jag har fått höra från mor att jag kan skriva mig hos henne
Jag har hört av Becky igen
Jag har vaccinerat mig, för första gången sedan mellanstadiet
Jag har haft analsex och det var fantastiskt
Jag har tagit farväl av en människa
Jag har återvunnit det allra viktigaste
Jag har lyckats upptäcka en mängd jobbiga saker med mig själv
Jag har lyckats formulera en mängd vackra saker hos mig själv
Jag har skrivit officiellt mail på nederländska
Jag har just betalat undervisningsavgiften för "Nederlands als tweede taal" på UvA
Jag har hittat någonstans att bo i Amsterdam (iaf tycks det väldigt säkert)
Jag har insett att jag ska till Etiopien på måndag

Jag påminns om det allra viktigaste, jag lyckas formulera saker som legat under ytan länge, och lyckas äntligen slå huvudet på spiken kring vad det här året faktiskt handlat om
Jag påminns om hur mycket kärlek jag känner inför Visheten, och vilka fingeravtryck som finns i mitt jag efter henne
Saker blir ständigt större, och jag stöter på profetia och sublima samtal

Don't Take Your Pants Off, 'Cause I Don't Wanna See It...

Huff, sitter och lyssnar på Imperiet - att jag inte tänkt på låten "Bibel" tidigare
Jag har ju för fan vuxit upp med Synd

Sitter i jobbigt samtal just nu, men ett samtal som behöver tas - och ett samtal som någon annan faktiskt tog upp med mig, och inte vice versa (ni vänner som vet att ni står i motsatsförhållande till mig vad gäller sådant här kan ju skadeglatt notera det i era bakhuvuden)
Men det tar på - jag tvingas vara tydlig, och får tydliga svar
Jag uppskattar ärligheten, men det svider lite
Och det är alltid jobbigt att diskutera De Groote Twee, framförallt med varandra, och nu diskuterar vi, jag och Namnen, oss och det vrider om lite, och kanske borde man inte lyssna på sorgesam indie samtidigt, men det är svårt att låta bli
Men jag blir också tröstad, tröstad in i djupet av mitt hjärta, och känner mig tryggare och friare
Sorgsnare också, det är givet, men det hör hit
Jag har gjort den sista tentan på Nederländska I nu
Jag har klarat en universitetskurs
Jag ska betala in min terminsavgift till Universiteit van Amsterdam på onsdag, insha'alla, och har fått ett rum i centrala Amsterdam

Jag har diskuterat sex och kroppskontakt, kärlek och tillgivenhet, närhet och umgänge, med Namnen, och han för mig till tårarnas brant i många olika riktningar, så att det tycks mig stupa lodrätt nedåt var jag än vänder mig, men han gör det i omtanke och ärlighet och jag gråter visserligen inte, rent fysiskt, men inombords är det en stilla syndaflod
Det gör ont att ha hans kärlek, och hans osäkerhet, och hans nakenhet, och hans kropp
Och det gör ont att ha min förvirring, och kluvenhet, och närhet

Vi kommer att bo i samma korridor, och jag sitter just nu och läser honom skriva att han älskar att somna naken med mig och framtiden går fram som en motorsåg genom mig
Jag känner mig trött och uråldrig gammal, men också ung, grön och oerfaren på en och samma gång

Och jag slås väl av motsatsen av vad Visheten en gång sade: jag skulle inte börja älska den jag blev inlåst i ett rum med, jag skulle med tiden bara bli alltmer irriterad tills jag började skalla dörren för att komma ut
Det känns som att det alltid finns en del i mig som säger "Gud vad gärna jag skulle vilja vara ihop med honom, jag blir galen av det här, jag vill bara sjunka in i en vardag med honom och typ gifta mig med honom och föda hans barn" (nästan helt sant) och en annan del som bara är irriterad och trött på honom och vill hålla honom på avstånd
Så känner jag nu i och för sig inför alla jag blir intresserad av
Jag blir galen på mig själv - jag kan inte lägga någon i ett tydligt fack, alla hamnar i frustrerande gråzoner där jag inte kan skilja tillgivenhet och romantiskt intresse åt
Namnen brukade ligga i ett tydligt fack - han låg där längre än någon annan, men sedan i julas dansar även han i den emotionella dimman
Jag blir så trött på mig själv - jag kan gråta över min egen längtan och över min egen kallhet
Det kallas väl feghet, har jag hört, men även kärlek

Ibland undrar jag över hur Israelresan hade kunnat gå, och på hur den nu gick, och på vad den lett till
Jag minns den natt då allt förändrades, då han skyndade in i en sherut, och senare, hur jag grät tills jag trodde att jag skulle drunkna, och hur, vid Västra muren, ytterligare ett beslut fattades
Mitt livs två största beslut har fattats där, inför de gamla fallna stenarna, som om det bergets nedbrutenhet kunnat användas som språngbräda till mitt helande, som om dess fallenhet kunnat hjälpa mig att växa, ett frö sått i aska, ett livets träd som vuxit upp ur ruinerna
Det är stora gåvor, och svåra förluster, jag tagit till mig framför den gamla väggen
Och nu, nu börjar drömmar spilla ut i verkligheten