Det är verkligen obeskrivligt, och det menar jag, skönt att bo som jag bor nu. Det är lugnt och skönt, jag har skåp att stoppa saker i, spis att laga mat på, rent på golvet, badrum jag känner att jag har riktigt tillträde till, och så ser jag östersjöfärjor passera alldeles utanför fönstret.
Det finns en känsla av hem här, trots läckande packningar och balkongdörr i akut behov av tätning. Att ha fått hamna här efter rummet i Torsvik har fått mig att inse en viktig sak: jag bor hellre i kollektiv än i studentkorridor, hellre med folk i en hög än som inneboende hos någon skumt doftande dam. Det har också påmint mig om hur mycket ett hem gör; jag lagar mat igen, städar, pysslar, inreder, har mer eller mindre styrt upp dygnsrytmen, etc.
Jag känner mig helt enkelt ganska redig.
En annan sak som får mig att känna mig redig är det faktum att det känns så bra med nederländskan. Jag upptäckte ju att jag faktiskt har några nederländsktalande vänner och bekanta, och på lektionerna känns alltid väldigt lättfattligt och logiskt, till skillnad från hebreiskan. Jag håller mig steget före lektionstakten också, vilket känns skönt, eftersom jag kan uttrycka mig (enkelt) och förstår tv-program jag ser (hjälpligt). Det är väldigt skönt att studera språk igen, och bara få gotta sig åt det.
Idag satt jag för övrigt bredvid två killar på spårvagnen och kunde inte undgå att höra deras samtal. Den ena visade sig ha varit ihop med en kille jag hade som kk under vintern/våren. Lustigt att inse att man är buksyskon med en vilt främmande människa.
