Stod och pratade med mr Cho-Cho nyss och slogs av det faktum att han inte alls bott hos mor så länge
Vilket ju följaktligen betyder att det inte var längesedan jag själv bodde på Kvarnberget och hade honom i köket, bredvid min bokhylla med facklitteratur, som då just hade börjat växa på bekostnad av de med skönlitteratur
Jag skulle gissa på att min boksamling har fördubblats sedan dess om inte mer
Jag skulle också gissa på att jag inte skaffat mig så värst mycket mer än ett hyllplan eller två med skönlitteratur sedan dess

Att se tillbaka på Kvarnberget är något jag företar mig med risk för mentala whiplashskador - jag hade där två nära vänner, som står fasta, men många andra av mina varma, nära vänskaper existerade överhuvudtaget inte då
Jag hade då inte varit i Israel, eller tänkt på Amsterdam
I slutet av min tid där träffade jag M, som jag blev kär i och även finkänsligt blev nobbad av
Han var på sätt och vis den första jag blev riktigt kär i, även om jag då inte såg skillnaden mellan honom och vad som kommit före honom (men det har nog också att göra på skillnaden i hur det blev efteråt), men även den förste som avvisade mig, och slutligen den förste jag insåg inte var bra partnermaterial för mig
När vi träffades var vi båda på väg till Stockholm - det blir lätt så om man kommer från medelstora orter i medelmåttiga mellersta Sverige - och kom dit med ett par månaders mellanrum

Jag vet aldrig egentligen vad jag tänkte när jag började planera för Stockholm, jag hade bara min vaga plan om att bli lärare och en tanke om att läsa på Lärarhögskolan utan att ens ha brytt mig om att kika på deras hemsida
Jag kom till Stockholm, struntade raskt i lärarhögskolan och fick sedan höra att den hade halshuggits av högskoleverket (och när jag flyttade till Amsterdam blev PVV - rasistpartiet - största partiet och Harry Mullisch dog...)
Något som inte påverkade mig nämnvärt då - jag hade tursamt nog beslutat mig för att pröva mina lärarplaner mot verkligheten och sett dem kapsejsa
Jag kommer aldrig att stå i ett klassrum med barn igen, annat än med en k-pist

Håll ut, det är snart nyår - jag får ranta mig genom tillbakablickar, så det så

Men vad det egentligen handlar om är: jag minns att jag kunde tänka mig att tussa runt uppe på Kvarnberget och trivas rätt bra med det
Hade det funnits en folkhögskola i Falun (här menar jag "finnas" på samma sätt som man om Matrix säger "synd att det inte finns några uppföljare") är det möjligt att jag hade stannat kvar där
Och möjligen även trivts
Jag målade mina tarotkort, läste min fantasy, pratade med min papegoja, skamrunkade till 12 sekunder långa porrklipp när jag kände mig ambitionslös, svärmade för judendomen och tyckte om att skriva om konstiga esoteriska krumelurer
Jag hade börjat läsa Aleister Crowley (Book of Thoth, förstås) och fattat att jag trivdes med att vara singel
Sista halvåret började jag även gå i Svenska kyrkan, törstig efter rit, efter liturgi, efter estetik
Jag fick det men ingenting annat
Jag försökte ge kristendomen en chans, och började gräva på ett helt annat ställe i den än det jag sett från min barndoms pingstkyrka
Det fanns mycket vackert att hitta där - jag bollade tyst med planerna på att bli präst

Prästplanerna föll igenom när jag insåg att präster är de enda människorna inom protestantismen med mandat att göra något... göra något alls
Jag ville inte göra karriär av att flytta mig högre upp i den andliga näringskedjan
Sedan kom Israel och jag gick in i väggen - bokstavligt alltså, inte bildligt

Och tja, i Israel tog jag ett kvantsprång mot mig själv, inte främst vad gäller religionstillhörighet även om det inte ska underskattas vad judendomen gjort med mitt arma huvud, utan något annat
En av de viktigare aspekterna med Israel var att det inte var Falun
Skadan var så att säga redan gjord och när jag kom hem från Israel hade jag inte en plan i världen på att mig utanför Stockholms kommun på ett tag

I Stockholm mötte jag några människor som jag sedan aldrig träffade igen, eller som jag träffade ett par gånger för att sedan glömma, och några som till och med kommit och hälsat på mig i Amsterdam
Jag mötte mötte Mannen, och senare Namnen
Jag blev jude (även om man egentligen inte kan säga så, när man blir jude har man alltid varit det - ingen människa har någonsin blivit jude efter uppenbarelsen på Sinai, säger man; det var där vi blev till, hela högen)
Jag handlade på Systemet och fick ett så himla roligt bemötande av tjejen i kassan som såg att det bara var några dagar efter min födelsedag (jag hade hoppats att hon inte skulle märka det men jag antar att min födelsedag är svår att undgå)
Jag blev kär igen
Och på sätt och vis igen
Jag hade dåligt sex
Mer än en gång
Jag kom på mig själv med att "é":a oftare än tidigare
Jag lärde mig läsa hebreisk vokalisering på en natt (obs fortfarande grymt stolt över den bedriften obs)
Blev med barn, typ

Den människa jag är idag behöver inte bo i en stor stad, även om hon trivs med det
Hon kan bo ute på landet, det är inte vad det handlar om
Men hon skulle behöva landsbygd som i England eller Nederländerna: med en stad runt kröken
Hon skulle även behöva en synagoga där (vilket utesluter alla svenska småorter)
Hon skulle absolut behöva att det inte låg i Israel
Hon vet att det inte hade varit svårt att hitta i Europa innan ett gäng germaner gick fram, och med dagens befolkningsökning hade det utan förintelse enligt vissa siffror funnits 28 000 000 judar i Europa, om man kan anta att judar skulle ha fortplantat sig i samma takt som andra västeuropéer och haft samma assimileringsstatistik som idag (konstig uträkning, dock, eftersom nästan 2/3 av Europas judar inte hade levt i Väst utan i Öst, och att assimileringsstatistiken antagligen hade varit mycket lägre) - Sveriges judiska befolkning hade dock varit något mindre än vad den är nu enligt den uträkningen, vilket inte är helt otroligt, om man frågar mig

Hursomhelst: det hade funnits en halv miljon judar i Nederländerna, varav över 240 000 hade bott i Amsterdam (använder här samma kurva, vilket är ungefär 1933 års befolkning multiplicerad med 3)
Jag menar: 240 000 - det hade varit en tredjedel av dagens Amsterdam, och mer än tio gånger dagens befolkning
Det är klart att det inte går att tänka i banor om "hur hade det gått om inte...?" eftersom man aldrig vet hur demografi funkar, men just i Amsterdam är det väldigt tydligt att saker hade varit annorlunda
Till exempel hade jag bott mitt i det judiska området, om det inte var för att allt judiskt försvunnit därifrån, med undantag för ett gäng tomma synagogor

Vad jag vill ha sagt med det är: svårt att inte bli bitter
Vad jag vidare tänker: vill jag verkligen se New York? Kommer tanken på en miljon judar på en och samma plats helt enkelt bli för stor, för frestande, för omöjlig att glömma när man väl sett det? Är det bättre att helt enkelt bespara sig plågan och tänka att gräset alltid är grönare på andra sidan?
Jag vet inte, men jag är glad över att vara i en stad där det finns mer judiskt liv än i Stockholm, där jag kan känna att jag har ett religiöst liv
På samma sätt som jag var glad över att ha Stockholm jämfört med Falun
Det är givet att man skriver om sin historia utifrån nya paradigm och de ideal de för med sig, så att man oftast har känslan av att flytta sig uppåt när man egentligen kanske "bara" rör sig i sidled
Jag vill därför passa mig för att underkänna tidigare former av tillvaro jag haft
Vad jag däremot kan säga är: idag förstår jag inte hur jag kunde bo där, och den jag är idag kommer antagligen aldrig att kunna bo där
Jag tror inte att jag kommer att säga så om Stockholm - jag har lättare att förstå det, men så valde jag det själv också, så det kanske ökar min förståelse för varför andra skulle välja att bo där - men man vet såklart aldrig

Men ibland kliar det i fingrarna att skriva ett hatverk om Falun, en klåda som vuxit sig starkare med tiden, som jag inte tänker på när jag är i Stockholm, eller senast i Amsterdam (där jag till och med kan romantisera stället lite och tänka på koppar och fioler och folkdräkter), men när jag faktiskt är här, på plats, väller det upp med tydlig gallsmak
Mitt mående går alltid ned i den här staden och det enda element som har för vana att ha ändrats sedan jag senast var på besök är min syster (systrar, antar jag), men konstigt vore väl annars
Jag menar inte att förändring är det goda eller att min tillvaro varit en fartfylld färgkavalkad sedan jag drog från Falun (eller okej, det menar jag faktiskt) men när jag får känslan av att allt egentligen pausas när jag tar tåget därifrån går det en kall kåre genom mig
Årstiderna går men under dem finns bara oföränderligt berg

När jag flyttade till Stockholm hade SL ett kortsystem, sedan ett annat, och innan jag flyttade därifrån ytterligare ett
I Falun ser bussbiljetterna ut precis som vanligt, och de har sett ut åtminstone sedan jag började åka buss för sju år sedan
En galleria får en ny ingång
Systembolaget flyttar
Det öppnar ett nytt café
Biblioteket byter entré
Mammas hår blir lite vitare i utväxten
Brodern blir någon centimeter längre
Dvd-spelaren blir ytterligare lite sämre
Någon skaffar nya glasögon
Pappas rynkor ser inte längre ut att kunna blåsa bort i stark kuling utan har ätit sig in och bestämt sig för att stanna
Alla ser lite tröttare ut, med undantaget för en vän som vänt sin egen våg
Annars jämna plågor

Det är cirka fjorton meter snö här och jag får ta snorkel med mig när jag ska ut
Sitter och tittar på live-kameran från Koningplein och är trött på Falun nu - jag vill höra nederländska och irritera mig på nederländare igen
Men jag skriver och skriver och njuter av det
Vill gärna få ett brev

Lyckades gå lite vilse i den Haag, mellan kyrkor och skyskrapor, mellan borgar och betong, snurrade runt lite, och lite till, och plötsligt får jag syn på en gravsten med ett litet reliefporträtt och tre hebreiska bokstäver
Går nyfiken dit och blir sedan stående med händerna för munnen: där står, nätt och jämnt synligt under snön som någon hjälpligt krafsat undan Terra hic Benedicti de Spinoza
På graven ligger stenar, bevis för att judar fortfarande gått dit för att minnas honom, på stenen står "amecha" - ditt folk
Det över den man som över allt annat är känd för att ha blivit utkastad, när han var tjugotre - ett år äldre än vad jag är nu
Och han blev utkastad ur den synagoga jag nu bor bredvid
Börjar leta efter en sten, skrapar i snön, tittar överallt - Haag är inte en stad där det går att hitta löst liggande sten jag snor runt ett torg och söker söker men hittar bara hundbajs och nedfrostade löv
Till slut hittar jag lite grus tar ett korn går tillbaka lägger vet inte vad jag ska göra är det läge att säga kaddish?
Ditt folk, Baruch, ditt folk
Det lägger fortfarande stenar på din grav