Puh
Precis hemkommen från ärketrevlig middag med brittiska bekantskapen och annan dam, av mer oklar härkomst
Amsterdam har ett Chinatown, vilket är ett enormt spännande koncept för mig
Har ägnat kvällen åt att diskutera Butler, pornografilagstiftning samt hur det är att jobba i en sexbutik - plus att äta ihjäl mig, icke att förglömma
Kändes skönt att bryta det lätt apatiska mönstret från den senaste veckan - jag har varit i synagogan här bredvid och tagit mig ut och träffat folk
Namnen är bortrest och även om det finns fler komponenter i det så är det faktiskt skönt att vara ifred, om jag får uttrycka mig så enkelt
Det självklara men viktiga att man föräras frihet när man måste klara sig på egen hand, inte dessförinnan
Goda samtal lättar svårupptäckta bördor
Och jag kanske vågar börja säga att det pirrar lite lite i magen kring en gosse, även om det är för tidigt att egentligen säga något
Det finns inget bra bröd här, det finns ingen bra ost (om man inte vill ha deras månghundraåriga lagerostar), det finns inget bra te (även om jag ska försöka leta på en riktig tehandel innan jag säger något om det, när jag tänker efter) men det finns annat: juicer i tvåtusen smaker, och arkitektur som får en att tänka att man skulle dö lycklig om man dog framför ett sådant hus
Jag väntar tålmodigt (läs: oroligt) på CSN och har insett att min uppgift nu faktiskt inte är att lätta ankar eller gå med så lätta steg som möjligt på marken
Tvärtom: uppgiften här är enbart att landa
Det kan låta banalt, men jag slogs inte av det förrän i fredags kväll
Det handlar inte om det vanliga, att vara på väg, att vara på väg att vara på väg
Det arbete jag ska ta tag i nu är att sitta still på min resvänliga rumpa och låta mig gro fast i staden n smula