Idag slutar jag (kanske för en stund, kanske för ett liv, kanske för en evighet) vara stockholmare
Det regnar utanför, små strilande strålande smattrande smittande slöjor
Jag ser vågor dela sig, störda av lätta fingrar från himlen (en tanke slår mig: är Guds hand möjligen miljoner små kittlande fingertoppar av regn, som en gudomlig svett, en kroppsnära utsöndring retad ur den gudomliga himlahuden av åtrå inför planeten jorden? Eller en sky av milda tårar, ett känslonära uttryck, omöjlig att hålla innanför det gudomliga ögonlocket när Guden möter sitt barn, ett litet kid fuktigt och slemmigt av Gudens skaparvätskor, fästad i en navelsträng av kärleksfull Ande men outsägligt, outtalbart, outtryckligt vilse när det inte längre hela tiden får Ordet viskat i sitt öra?)
Guds hand eller ej: mitt liv regnar bort till Ani diFranco och snart är det över
Några korta vändor med lådor och hyllor och sedan var det över, helt odramatiskt
Jag kommer att sakna Lidingö - det har varit mitt bästa boende, vågar jag mig på att säga
Nu återstår endast ovisshet men det har jag kommit att uppskatta
På väg ut i ingenvet

Tot ziens