Har drömt min första dröm om Amsterdamflytten
Och skoluppgiften är inlämnad
Tänk, sommaren är på sätt och vis över nu, trots att jag har många veckor kvar av den, och ett par av dem kommer att bli helt fria i Amsterdam, fram till den sjätte
Men nu: mindre än en vecka kvar tills ett gammalt liv flyter iväg
Inte gammalt på sättet att det är nött eller förbrukat, torrt eller trångt
Snarare gammalt som ett par väl inhasade tofflor, som piprök i väggarna och trä som fått gråna trivsamt med tiden
Men jag märker hur rädd jag är - inte längre för Amsterdam - snarare längtar jag efter kanaler och nya matbutiker, biografer, bokaffärer, synagogor, Stopera, de Dam, Westerkerk, Rijksmuseum, het Rokin... jag drömmer mig bort till saker jag bara gläntat på, och fyller ut med fantasin när intryck och minnen inte räcker till
Jag är rädd för att något ska gå illa på vägen - jag är rädd för att CSN ska krångla och förstöra allt för mig, främst, och att jag ska tvingas åka hem efter två veckor och sedan sitta och betala ett rum under ett års tid (om det nu ens går, om jag inte pluggar på UvA)
Jag är rädd för ekonomisk katastrof, som alltid
Jag tycks inte kunna slappna av på den punkten
Jag står på tröskeln, och får frossa av oro

Men på tisdag, då ändras allt
Det finns så mycket jag kommer att sakna, och jag inser att jag även kommer att vara saknad och för första gången går det på allvar in och vrider om
Imorgon: bort från Falun, hem till inget