Drömmande drömmer drömaren drömska drömmar
Jag vaknade nyligen upp från en dröm som berörde mig ganska djupt, ska jag erkänna
Jag drömde att jag träffade killen som fick mig att slutligen gå in i ett sexuellt sammanbrott på Yom Kippur 2008, ett par månader senare
Jag ska inte säga något om namn, men han var döpt "Guds domare" och var visserligen både smart och snygg och mysig - vad som däremot inte fanns alls var personkemi
Under en veckas tid hann vi bråka om allt från terminologin kring radband till matlagning och lukten på tvålar
Vi var båda elaka och försökte hänga ut varandra, och trots att vi hörde av oss till varandra lite halvhjärtat efter det var det nog en lättnad för båda att inte ha mer kontakt
Det närmaste vi kommit kontakt har varit att vi då och då besökt varandras konton på Qruiser, utan att ha skrivit något
Det stora problemet med honom var dock inte den självklara grälsjuka som uppstod mellan oss, utan det faktum att vi hade sex med varandra
Det är ett minne som är väldigt dubbelt för mig, såhär i efterhand, och något som pyrde olustigt innanför ögonlocken under hela Ne'ila, den sista delen av Yom Kippur, och som mer eller mindre fick mig att vrida mig där jag stod i olust
Det var något med det minnet som drev på mig mot väldigt obehagliga perspektiv på mitt sexliv upp till den punkten, och den väckte en fråga jag verkligen inte ville - men var tvungen att - svara på: Har jag förvaltat min förmåga till sex väl?
Jag tenderar att se livet i termer av gåvor, med själva livet som den största
Kroppen, medvetandet, uppväxt, härkomst, relationer, levnadsbana, möten, händelser, företeelser, möjligheter, motgångar - ibland är gåvorna jobbiga eller rent vidriga, men alltid givna
Här drar jag mig för att tala om Gud, eftersom det ordet på något sätt är för litet för detta givande, för smutsat av mänskliga modeller, begränsningar och avgudabildar - källan till de här gåvorna är så omätbart mycket större än vad jag med kofot skulle kunna pressa in i ordet "Gud", det här är i så fall Gud när hon är så mycket större än något vi ens kan börja formulera om henne
Och jag ser sex som en av de högsta gåvorna jag överhuvudtaget fått ta emot
Med den här "världsbilden" (även om det inte är något jag själv utarbetat, utan snarare ett tacksamhetsperspektiv som följt mig för länge för att jag ska kunna komma ihåg när jag hade det) följer dock förstås även ett ansvar, för att inte kasta bort eller missbruka det fritt givna
I och med den här killen tvingade jag verkligen ställa mig frågan om jag förvaltat den gåvan väl, och svaret blev - precis som jag fruktat - ett omskakande, hårresande NEJ
Det fick mig att fundera igenom min sexualhistoria fram till den punkten, och insåg att den, trots att den på många sätt varit vacker, också varit... tja, missbrukad, illa förvaltad, och inte vad jag faktiskt ville - jag har högre krav på mig själv än så
Kanske blev det ännu tydligare av det faktum att själva minnet av den morgonen då Det hände faktiskt var väldigt fint, även på det sätt som gjort att jag ibland återvänt till det i fantasier, vilket inte är så vanligt för mig - men en påminnelse om att det ändå kan vara, för att tala klarspråk, fel
Jag lovade mig själv något på Yom Kippur innan vädurshornet sjöng och förlåten - och med den "himlens portar" - drogs igen, och jag har hittills lyckats leva upp det helt okej
Jag har lyckats undvika dåliga situationer och lyssnat på annat än bara kroppen - och ibland lyssnat på just den för att undvika dem också - lyckats hålla mig själv i styr, ge mig hän där det varit rätt
Lyckats samtala, avbryta, avhålla
Jag har inte alltid klarat av det, men det löftet har gett mig ett nytt perspektiv, ett nytt filter att se tillvaron genom
Och sedan, efter Yom Kippur, träffade jag en annan Domare, som verkligen kändes som en sänd gåva, någon som trädde ut ur jorden men samtidigt även ur himlarna, inte i perfektion eller skimmer, utan just som en gåva, en börda, en utmaning
För första gången på år grät jag över en förälskelse, lät mig svepas med, kände "pirret"
Idag vet jag inte vad jag tänker om det, och det gör mig arg - jag känner mig lite besviken, över mitt eget känsloliv, men ska inte säga något än
Men ibland är det klart att man bara längtar efter en enkel pojkvän att hänga med
Det är ju inte på riktigt, men längtan kommer och knackar på ibland innan man kommer ihåg det exocerande ordet "dr Andie" och återvänder till sina sinnens fulla bruk
Jag funderar mer på mer på frikopplande, men idag har jag fullt upp med att översätta texten "mijn tante is een grindewal" (min moster är en grindval) till svenska, måste sno ihop en predikan, fixa och dona och slutligen kollapsa utan att tänka på sådant bök och stök
Men det var märkligt att drömma om honom - jag hade nästan glömt av honom, eller stoppat undan honom i facket av "inaktiva minnen" - det gav mig också en tankeställare, ska jag säga
Lehitra'ot
