Idag har jag klarat av en längre konversation på nederländska (samt läst ut nedan nämnda Oeroeg)
Det känns nästan lite obehagligt att det går så lätt: om jag koncentrerar mig klarar jag av kurslitteratur på nederländska nu (har faktiskt även lånat en bok, "Onze Literatuur", för att plugga på litteraturhistoriedelen). Jag förstår vad som sägs, och börjar stapplande bli allt bättre på att uttrycka mig själv också. Att skriva är fortfarande svårt och där får jag lätt känslan av att vara efterbliven ett par rader in i en text. Men det kommer väl. Jag blir både glad och skrämd av det, ska jag säga.
Just nu sitter jag och övar liturgiska melodier och känner mig så otroligt glad över min församling. Jag är inte arg som ett bi längre, av den enkla anledning att folk där är så himla fina, trots att organisationen fungerar så magsjukeframkallande dåligt. Det är värt mycket.
Har köpt matze och börjar känna ett visst pepp inför Pesach. Det är något nytt, ska jag väl tillstå...
Som sagt: ikväll Falun, för att fixa och trixa, slippa och slappa, och ta mamma Mu vid hornen.
För övrigt skulle jag så gärna vilja känna att jag bodde säkert på ett ställe, för då skulle jag skaffa en gris.
