Kanhända är jag framme nu där varifrån jag kom.
Det är nånting i mjuka dyningen så välbekant.
Så nära vid min strand fast ändå långt ifrån
men inte alls bak horisontens skymda bortre kant.
Se, livet kommer nära nu när som jag ser mig om.

Det lyser bortom minnena. Ur mörkret kommer ljus.
Jag vandrar längs med stigarna alltmed en älskad vän.
Vi ängslas över mångt ur skogens dunkla sus.
Men ljuset finns ändå där bortom dit vi vandrar hän.
Se, livet kommer nära nu när som jag ser ett ljus.

Jag sluter mina ögon nu och tror jag kommit fram.
Med dyningen jag vaggas i min moders innanhav.
Jag kunde stannat här men ganska undersam
drar strömmen med en sällsam styrka bortom en grav.
Se, livet kommer nära nu där som jag ser mig an.

Så har jag alltid undrat var jag månne kom ifrån
och vart jag månne är på väg med timmarna som flyr.
Men ofta har det känts en visshet att en gång
jag ser ett ljus som leder mig dit morgonen gryr.
Se, livet kommer nära nu när som jag ser mig om.

- Alf Hambe, Libera me