En sten har lyft från mitt hjärta nu när jag äntligen bestämt mig, en gång för alla, och Viljan har fått segra
Det är med sorg, och genom Predikarens glasögon, jag ser på omgivningen just nu, och det är med fruktan jag se på framtiden
Men under dessa känslor strömmar en tyst glädje som jag försöker ta fasta på
Det är sorgen över förlust som måste få finnas, och rädslan för förändring som måste få omvandlas i spänning när den är mogen för det
Idag är även delkursen "Litteraturhistoria i det nederländska språkområdet" till ända
Märkeligt, nu när även realian och uttalskursen ligger bakom en
Nu är det bara översättning ned-sve och sve-ned, samt "Modern litteratur i det nederländska språkområdet" kvar, och även de sjunger nu på sista refrängen - men de sjunger givetvis på en klart bättre nederländska än för några månader sedan

Varje poäng medför faktiskt en säregen känsla, en pusselbit i eller trots min självbild, en liten bekräftelse, fråga och utmaning på en och samma gång, och något jag inte kan förhålla mig passivt eller avslappnat till, utan måste bemöta, betänka och reagera på

Jag gör en hel struts av en fjäder, jag vet, men jag har alltid tyckt om strutsar, ända sedan den dag en struts nappade åt sig min basker som barn när vi besökte en strutsfarm någonstans i Dalarna

Är just nu tacksam över klarheten, i såväl tanke som tal