Avgörande steg tas på ny mark, land som jag nu vågar vidröra med mina fötter efter att ha kämpat i veckor med att landa
Just nu går stegen in a line forward, think about keeping the heel in one line, no, your fingers (tår) aren't supposed to lead, sedan drar jag tillbaka foten, den lämnar svettspår och jag känner mig glad över att få lämna efter mig något på nederländsk mark, sedan grand-plié! och jag undrar över varför jag plötsligt känner mig avslappnad you're not doing it right, for God's sake this is ballet, you're not supposed to feel relaxed och jag tar mig upp igen tänker på innanlår ser mig i spegeln
Där finns något nytt - jag står i en småkall studio i Amsterdam i bara underkläderna och pustar och ser mig själv i spegeln högre och snedare än jag någonsin tidigare sett mig, på samma gång smidig och klumpig smidig och klumpig och jag ser hans armar svänga och sedan står jag och blir nypt i skulderbladen och försöker hålla uppe armarna i en båge I like your ankles they're really ballety och jag tänker det hade du inte kunnat säga för två månader sedan då jag inte för mitt liv kunde peka med fot och ben i en linje men jag ser själv min fot gå upp och ned upp och ned och ut! och den är ett spjut av sällan använda muskler, sällan använda men ändock muskler och det kan riva slöjan som leder in till det allraheligaste i det här nederländska skåpet (garderoben)
Det känns som att ägna sig åt rit, vid stången framför stegen i svettiga strumpor med nybekant människa och Amsterdam av vatten och ljus natten och hus utanför

Hemmavid: frossa på vindruvor med känslan av att ha tagit emot en gåva och nu hålla den i darrande fingrar i jakt på ett lerkärl att lägga den i
One magical movement from Kether to Malkuth, sjunger Bowie
Wam-bam, thank you ma'am, säger jag